Rebecca

Jag och I har just ätit middag. Det var kul. Nu dricker jag kaffe och samlar kraft för att göra en sista kraftansträngning med städningen. Måste.Orka.Hela.Vägen. Spelkväll ikväll.

Spiskummin är btw en av de värdaste kryddorna ever. På tal om spiskummin (hur blev det tal om det?) luktar den inte så gott. En gång, back in the days, på den tiden Magda fortfarande bodde här och ibland hängde med oss coola studenter på Ltu, i centrum när vi hade med oss matlådor luktade något konstigt. Typ svett. Alla gjorde "luktaillagrimaser" och kollade runt. "Vem är det som stinker!?" Vi hittade till och med ett offer att skylla på. "Det måste vara han!!". Inget mer med det. Senare samma dag när jag och Mayer lagade middag och jag köttade i spiskummin i maten kom Magda in i köket. Hon såg först helt vanlig ut, men sedan stannade hon upp och sniffade lite. Sen såg hon helt förstörd ut och sa generat med lågmäld röst "Rebecca ... det är jag som luktar svett". Jag dog. Skrattade ihjäl mig, kunde knappt stå upp. "Det är kryddan Magdumskalle". Sen skrattade vi båda på golvet i en halvtimme, vissa hånfullt och vissa lättat. Stackars han som vi skyllde på som var helt oskyldig, det var ju våra matlådor som luktade svett! Galet. ... Aj! ... intresseflugan bet mig i ögat.

Nu ska jag dammsuga mitt rum, gå en sväng till ica sen tända ljus och sätta på stämningsfull musik. Life is good. Smell you later, calculator!