White Blank Page
Tack Ester för dagens låt. Ibland är musik så bra att det gör ont. Puss
Jul?
Skickade precis in min sista uppgift, så nu är det VERKLIGEN semester. Imorgon är det julafton, känns sådär verkligt. Imorgon är den enda dagen på året, eller i hela livet, som jag skulle byta stekande, soliga, vita stränder mot ett iskallt, översnöat Sverige. Julafton utan min familj är inte julafton.
Jag kommer sakna jule-frukosten. Alla samlade hemma. Jag, mamma, pappa och Ester pigga (som barn på julaftonsmorgon, typ) medan Isak och Josef är mindre glada och klagar på att de "aldrig får sova ut". Sedan stressen till det traditionella kyrkobesöket på förmiddagen, alla stressade, springer de 50 metrarna till kyrkan, alltid sena. Efter det är det dags för den ökända julpromenaden som alla barnen hatar, men ändå måste genomlida VARJE år, vilket med åren (trots att vi aldrig skulle erkänna det) tycker är ganska rolig. De senaste julaftnarna (?), -orna(?) vad vet jag, har vi bara varit familjen. Det är inte helt vanligt att vi alla är samlade, what can I say busy family. Men julafton är speciell; då är vi alltid familjen. Och eftersom vi bara är familjen gäller temat; fulast och skönast mjukiskläder vinner. Efter julpromenaden är det dags för julfika, julgodis och Kalle. Vi lägger oss i högar om tre och tre i de två assköna sofforna i tv-rummet. Någon somnar alltid eftersom Kalle kan vara det tråkigaste i världshistorien (oftast jag), men är det tradition så är det. Efter att jag torkat sömnen ur ögonen och dregglet från Ester (som jag däckat på) är det dags för julmiddag. Vi "lagar" maten "tillsammans" (lagar och lagar, vi plockar fram allt färdigt som vi köpt från diverse delikatess-diskar. Julmat är iofs halvgott, vi har flera gånger haft omröstning i familjen om att skippa den helt och köra japansk jul istället aka sushi; röstningen slutar alltid 4,5-1,5 till japansk jul. Alla barn vill ha sushi, mamma är splittrad och pappa är den traditionsbundna och enligt honom väger hans röst tyngst och räknas som 7 för att han är pappa och bestämmer, tror han). Så än så länge har vi svenska traditionell julmat. Vad gäller "tillsammans" är det oftast jag, ester och mamma aka kvinnorna i familjen som tar tag i det medan pappa fixar nåt viktigt, typ gör en espresso i hans superespresso-maskin eller spelar ett solo på nån gitarr medan isak och josef antingen sover eller slåss/brottas på golvet eller numera laddar hem coola appar på olika telefoner) Alla äter iaf, klagar på att "det var inte gott i år heller". Plockar undan, återigen "tillsammans". Sen tänder vi ljus, samlas i vardagsrummet och läser det traditionella julevangeliet. Vi sjunger julsånger, vilket de flesta älskar med mig i spetsen, medan andra aka isak och josef tycker att det är mindre kul. Vissa år när diverse el-instrument är inkopplade tycker de flesta att det är lite roligare. Sen är det dags för julklapps-utdelningen vilken oftast sköts av mig; jag är faktiskt äldst, okej!? Varje år säger mamma och pappa att "i år blir det inte så mycket julklappar" och "de barn som inte bor hemma får ju lite mindre". Det slutar alltid med att jag får mest!! (Vilket jag i hemlighet älskar). Sen är det dags för julklappsöppning; vi går varvet runt, en julklapp åt gången så att alla får se vad de andra får. Typ höjdpunkten. Sen efter att alla klappar är öppnade, vilket brukar ta lång tid med diverse kaffe- och toapauser försvinner alla åt olika håll och leker med sina nya julklappar. Sen är det bara allmänt mys med hela familjen samlad kvar på dagen. Helt enkelt årets bästa dag. Så den kommer jag sakna.
Det enda jag önskar mig i år är att Dilek ska bli frisk och må bra så att vi kan njuta av vår underbara semester fullt ut.
Har bokat hemresa nu. Den 8 feb är det jag som landar i Sverige. Ser fram emot det. Längtar efter Sverige, min familj, alla härliga människor och min garderob. Men först har jag 11 dagar kvar med the Vargül sisters. Sen en dryg månad med diverse Kungsör-bor. Och nu när jag lämnat in mina skoluppgifter, och D är på bättringsvägen, kan jag bara njuta och ha roligt innan det är dags att dra hem till Sverige och bli vuxen.
Langkawi
I Langkawi efter galna dagar i Kuala Lumpur och Penang. Inledde som sagt i Kuala Lumpur med sightseeing. Värd stad, dåligt väder, men ändå värt. Såg coola hus, höga torn, lekte med ormar, körde formel1-simulator och myste runt allmänt. Försökte boka flyg till Penang, gick sådär så det slutade med att vi tog buss. Bussen hade de skönaste säten jag någonsin sett på en buss. Underbart. Var bara nära att sluta i katastrof en gång när B och D skulle på toa under ett stopp (ingen fattade hur länge, varför). Jag, som den ansvariga mamman jag är, stannade vid bussen då jag kände på mig att busschauffören skulle dra när han kände för det. Tur var väl det. Han tänkte dra, jag sprang SPRANG och hämtade mina förvirrade resekamrater och trots sura miner från ALLA på bussen, överlevde vi och kunde fortsätta den galna resan. Vi anlände till Penang (Ester och Mamma, dit MÅSTE vi åka på nån av våra ökända shoppingresor; de hade till och med forever 21!!) Vi åt, strosade, och skulle sedan hitta ett ställe för att sova några timmar innan det var dags att ta tidig båt till Langkawi nästföljande dag. Det var fullt ÖVERALLT. Menar de allvar. Vi hittade tillslut det b-igaste hotellet i Penang; Peking Hotel. Tips; sov inte där. Vi hade iaf tak över huvudet och kunde typ levande dra vidare mot båten nästan dag. En tre timmar lång båtresa. Helt ok för oss som inte var sjuka, mindre kul för Dilek som mådde halvbra. Kom till Langkawi, jag säger bara UNDERBART. Vi bor typ på stranden. Och vi har nog ändrade planer. Blir jul här i Malaysia. Trots att vi låtsas vara backpackers (går sådär med det) känner vi att vi behöver nåt stabilt och vill därför vara här ett tag så vi verkligen hinner njuta av det. Så vi stannar nog här till den 25 och flyger då direkt till Bangkok och firar nyår där. Men inget är bestämt 100 än, det är liksom inte vår stil; vi tar det lite som det kommer.
Nu är det plugg-kött som gäller. Två uppgifter ska in i dag, en imorgon och en 23:e. Sen är det verkligen semester! I can do it. Kötta!
Malaysia
Vi är nu i Malaysia efter två dygn av förvirrig, resa, sjukdom och rejäla solbrännor. Resan hit är lite av en dimma, somnade i Bali och vaknade upp i Malaysia typ. Men nu verkar vi alla vara någorlunda tillbaka på banan igen, iaf tillräckligt för att palla med sightseeing ala Malaysia. Igår mådde jag sådär bra. Ville bara åka hem till mamma och stanna där, aldrig mer resa typ. Idag mår jag bättre och fattar inte att jag kunde känna så. Visst jag saknar min mamma, ihjäl, men ett tag till pallar jag. Har just duschat och fräschat till mig, så mycket som det var möjligt det vill säga inte mycket, efter att ha avnjutit hotellets frukostbuffe. Helt ok, de hade diverse pannkakor, ägg och toasts men jag kan fortfarande inte fatta att asiater äter nudlar och ris till frukost, lunch och middag. Här hade de även dumplings och andra friterade grejer till FRUKOST. Palla! Men jag blev mätt alltså nöjd, så de får äta vad de vill.
Magdalena Mayer; ikväll, alltså min kväll, är det vi som pratar på Skype. Jag MÅSTE boka diverse grejer.
Drar på äventyr i nytt land. Tja
Grenade
Bali är grrrr-eat! Jag badar, solar, chillar, läser, fotar, strosar och allmänt njuter.
Var igår i Monkey Forest. Tog taxi en timme från Kuta där vi bor (vi och alla andra 16-åriga australiensare som mest skriker och festar ihjäl sig, en fråga vad gör vi här? ingen vet) till Ubud. Aporna sprang runt och lekte. En attackerade mig. Men jag behöll mitt lugn och visade vem som bestämde (läs: sprang iväg och skrek det högsta jag hade) så det gick fint. Vi strosade runt i Ubud bland risfält och diverse turistshopar. Vi drack kaffe, gjorde en prutning ala rebecca aka pruta/sjunga/skratta/koka och så vidare. Det slutade med att hela cafe-personalen stod och tittade, lyssnade och skrattade. Vi strosade vidare med nyinköpta, supernedprutade grejer och hamnade på en turkisk restaurang. OMG, var jag än åker är jag omringad av turkar. Jag åkte till Luleå och blev skåning. Sen åkte jag till Asien och blev turk. Inte ok. Vår nya BFF (turken som ägde restaurangen) tog oss till nåt ställe med statyer, vi fattade inte mycket med det var fett. Sen tillbaka till restaurangen där vi avnjöt underbar middag. Dagens (eller kanske hela resans) höjdpunkt var att åka hans jeep! Fladdrande mittbena, inbyggd ac och galen utsikt. Superkul! Min mamma hade nog inte gillat det, men jag håller mig iaf borta från mopparna. Det är inte helt lätt, det ser så kul ut. Men jag känner att min mamma inte skulle gilla det, och trots att jag är 23 år och inget barn längre (typ) är min mammas ord min lag. Eller ännu värre, min mammas ord mina egna.
Blev så glad när jag kollade portalen-mailen, jag menar hur ofta gör jag det? En inbjudan till Vinterbalen hade kommit, så det kanske blir en resa till my babybrother och snön i Luleå nån gång i mitten på februari. Vore kul. Även om det inte blir bal blir det snylta på lillebror i min lägenhet med mina möbler i mitt rum som Isak tror numera är hans, han har fel. Gratis mat, lagad, varje dag. Jag kräver inte mycket.
Imorgon är sista dagen på Bali, och i övermorgon drar vi vidare till Malaysia.
En riktigt, riktigt sorglig grej. Vi missade lucia igår. Alltså omg, hur kan man missa att det är lucia!? Jag som älskar julsånger, luciatåg och glögg. Får ta igen det idag, ska sjunga lucia-sånger tills mina resepolare slår ner mig.
Bali är grrrr-eat! Jag badar, solar, chillar, läser, fotar, strosar och allmänt njuter.
Var igår i Monkey Forest. Tog taxi en timme från Kuta där vi bor (vi och alla andra 16-åriga australiensare som mest skriker och festar ihjäl sig, en fråga vad gör vi här? ingen vet) till Ubud. Aporna sprang runt och lekte. En attackerade mig. Men jag behöll mitt lugn och visade vem som bestämde (läs: sprang iväg och skrek det högsta jag hade) så det gick fint. Vi strosade runt i Ubud bland risfält och diverse turistshopar. Vi drack kaffe, gjorde en prutning ala rebecca aka pruta/sjunga/skratta/koka och så vidare. Det slutade med att hela cafe-personalen stod och tittade, lyssnade och skrattade. Vi strosade vidare med nyinköpta, supernedprutade grejer och hamnade på en turkisk restaurang. OMG, var jag än åker är jag omringad av turkar. Jag åkte till Luleå och blev skåning. Sen åkte jag till Asien och blev turk. Inte ok. Vår nya BFF (turken som ägde restaurangen) tog oss till nåt ställe med statyer, vi fattade inte mycket med det var fett. Sen tillbaka till restaurangen där vi avnjöt underbar middag. Dagens (eller kanske hela resans) höjdpunkt var att åka hans jeep! Fladdrande mittbena, inbyggd ac och galen utsikt. Superkul! Min mamma hade nog inte gillat det, men jag håller mig iaf borta från mopparna. Det är inte helt lätt, det ser så kul ut. Men jag känner att min mamma inte skulle gilla det, och trots att jag är 23 år och inget barn längre (typ) är min mammas ord min lag. Eller ännu värre, min mammas ord mina egna.
Blev så glad när jag kollade portalen-mailen, jag menar hur ofta gör jag det? En inbjudan till Vinterbalen hade kommit, så det kanske blir en resa till my babybrother och snön i Luleå nån gång i mitten på februari. Vore kul. Även om det inte blir bal blir det snylta på lillebror i min lägenhet med mina möbler i mitt rum som Isak tror numera är hans, han har fel. Gratis mat, lagad, varje dag. Jag kräver inte mycket.
Imorgon är sista dagen på Bali, och i övermorgon drar vi vidare till Malaysia.
En riktigt, riktigt sorglig grej. Vi missade lucia igår. Alltså omg, hur kan man missa att det är lucia!? Jag som älskar julsånger, luciatåg och glögg. Får ta igen det idag, ska sjunga lucia-sånger tills mina resepolare slår ner mig.
Gravity
Sitter på ett fik i Bali. Fatta, i BALI! Trodde aldrig jag skulle komma hit. Det har alltid varit en drömresemål som jag ska göra "nångångilivetlängrefram". Men nej, nu sitter vi här. Svettiga, slitna men SÅ lyckliga.
Lämnade HK, sorgligt men ändå spännande. Mellanlandade ett dygn i Singapore, så det blev en snabbvisit i Singapore city. Fett ställe. Sen fortsatte resan hit till paradiset Bali. Valutan är helt sjuk. Inledde med en taxiresa för 80 000, tog ut några miljoner i ATM och köpte just en kaffe för 22 000. Man blir lite förvirrad och känner sig ganska rik. Vi har det jättebra, läget är under kontroll (mamma), shoppingen är fet (ester) ska försöka befinna mig vid skype nån gång när Sverige är vaket (magda).
Ska försöka göra färdigt mina sista skoluppgifter nu så att vi verkligen bara kan njuta.
Såg just en tomte med en skylt om sa "16 days until christmas", känns sådär verkligt. Innan dess ska vi hinna med Malaysia och befinna oss i Thailand. Sjukt, sjukt, sjukt. Men först har vi en vecka kvar här. Livet är ändå ganska bra.
Lång i Singapore
Coola i Singapore
Vårat hotell i Bali
Beachen jao
Stekig turist
Jul I Betlehem
Tre månader idag, och är nu inne på sista veckan i Hong Kong. Helt galet vad tiden har gått fort. Mycket som ska hinnas med nu innan det är dags att dra vidare på vår underbara resa. På samma sätt som jag längtar till måndag (då vi inleder resan med ett kort stopp i Singapore) för att då är den sista jobbiga veckan över, längtar jag verkligen inte eftersom att det då betyder att vi lämnar HK. Och det är ju ändå så, att hur konstigt/jobbigt/onormalt allt än är här, är det ändå alldeles, alldeles underbart. HK har ju ändå under de senaste tre månaderna varit mitt "hem" där jag haft min vardag.
Hade vår sista lektion i HK idag. Photo essay presentation. En fyra timmar lång lektion som nästan tog knäcken på oss, men vi överlevde och drog vidare till vår homie Aaron från Mainland som bjöd oss på kinesisk middag. Så himla gott och han är så himla gullig! Så gullig att vi alla tre svimmade flera gånger om. Hade just besök på mitt rum av två gulliga tjejer på min våning. Även de så gulliga att jag typ svimmade.
1 dec. Känns inte riktigt som det. Såg bilder från Nykpg, och jag kan inte fatta att det är vinter. Ni fryser, jag svettas. Lyssnar på julmusik lite då och då för att försöka få nån slags julkänsla att infinna sig, det år sådär. Vi drack glögg och åt pepparkakor från IKEA (tack gode Gud för IKEA) härom dagen. Mysigt, men det fick oss att längta hem. Blev lite nedstämda men kollade sen på "En prinsessas dagbok" 1 & 2, och efter det var vi back on track!
Imorgon är det dags att dra till flygplatsen och möta upp det fjärde och sista besöket i Hong Kong. Nu är det dags att sova så jag orkar plugga lite imorgon.
Konståkning i ett köpcenter i Kowloon Tong
I love and miss you
