Rebecca

Är hemma igen efter en underbar Riga-resa med mitt bästa gäng. Har varvat diverse spa-behandlingar med god mat, mys, bad, kaffe, shopping, film, skrattattacker, musik och stickning. Jaaa, jag har nu umgåtts med Ester aka Farmor2 för länge och har tyvärr börjat sticka. Med tyvärr menar jag att det är det enda jag vill göra nu förtiden. Igår kväll växlade jag och Ester mellan stickning, gitarr/sång, film med mamma och pappa och chips&dipp. Och hade den bästa kvällen på länge. När andra är ute och umgås med folk, sitter jag hemma och stickar. Omg, var är jag påväg!? Men jag älskar det.

Har återigen upptäckt, som vi även gjorde sommaren 2009 när vi var i Riga på shoppingresa, att jag egentligen borde varit en en rysk/lettisk kvinna. Päls. Check. Hår i konstig, ungdomlig röd nyans. Check. Leopard på så mycket som möjligt. Check. Snacka mitt land. Den ena har fetare päls än den andra, och jag njuter.

Gick en sväng i Riga-city på fredagen. Tänkte att jag skulle "växa upp" och köpa mogna, "söka-jobb-kläder". Efter att jag grinat färdigt, då detta uppdrag känns lite som att dö lite inombords, slutade det med att jag köpte allt med paljetter och glitter jag såg. 23-årig rebell. You know it.

Alla är hemma, utom Luleå-Isak. Måste nog dra till Luleå inom kort och "hjälpa" Isak flytta aka styra upp nåt med alla mina möbler som fortfarande är där, eftersom Isak antagligen ska flytta söderut, och som jag flytta hem igen. Hela familjen samlad igen. Vilken lycka. Men kanske inte för länge, måste, måste MÅSTE ta tag i mitt liv inom en snar framtid och flytta hemifrån all over again. Men fram tills dess ska jag njuta av livet i Oppeby. Börjar med att ta en fet kopp kaffe i lyx-kaffe-maskinen.

Är hemma. Imorgon drar jag vidare igen. Måste packa om min väska. Packa ur balklänningen och packa ner diverse mjukis/spa-kläder. Längtar tills Macarena aka Magda kommer hem. Hon är gullig. Men jag, jag är en himla idiot. Inte helt oväntat. Jag vet aldrig vad jag vill, och kommer nog aldrig veta det heller. Orkar inte älta mer, så jag spelar piano och sjunger en sång istället.

Balen var kul. Lååång dag, men ack så värd. Sliten dag idag. På grund av .. eh .. sen start var idag den snabbaste dagen typ ever. Sjukt att jag åker hem imorgon. Mamma och Ester aka mitt gäng, hämtar upp mig på Arlanda när jag återigen når den delen av Sverige där man inte behöver frysa ihjäl mest hela tiden. Vi drar vidare på pre-spa-shopping i Stockholm, it's good for you. Sen hem och vila upp oss för att på tisdag dra till Riga. Känns lite tråkigt att åka hem; Luleå är himla värt, men eftersom jag har ganska mycket härligt att se fram emot känns det faktiskt inte asjobbigt:

I Luleå är allt som vanligt, typ. En liten skillnad. Jag bor ju faktiskt inte här längre. Himla kul att vara här och hälsa på iaf. Kul att träffa alla igen. Eftersom jag för tillfället är arbetssökande har jag ju inte så jättemycket måsten. Måste säga att det är riktigt skönt. Chillar verkligen runt. Igår var det tacomiddag med diverse gitarr/sångäventyr. Sen drog vi vidare till stuk, vilket var nostalgi på högsta nivå. Idag var vi på stan. Skulle köpa några sista nödvändiga detaljer till balen. Det hela slutade med att jag spårade ur och köpte allt jag såg. Inte ok. Men som vi brukar säga, det var jag värd. Tillslut tog Emelie tag i saken och föreslog en fika. Efter en redig kaffe hade jag lyckats snap out of the shoppingflow och tog tag i min egen krage och drog till stuk och spelade fussball. Därifrån hem för lyxmiddag aka rostade kaviarmackor. Tog med mig Isak aka gullebror och drog till F och V på b-dayfirande. Mysigt. Frös bara ihjäl tre, fyra gånger. "Hem" igen till porsön. Tog på mig allt jag äger, och allt Isak äger också, och gick till Vänorts för mys/filmkväll hos älsklings-Dillen. Mysigt igen. Gick sedan hem. Mot alla odds överlevde jag och sitter nu i min onepiece och hör två nördar, aka Isak och Albin, diskutera nån slags taktik i nåt töntigt dataspel mixat med bra musik, i min lägenhet som inte längre är min.

Ja just ja, jag är hemma. Och jag måste säga att det är UNDERBART! Jag har haft det så himla bra i över fem månader i Asien. Och då menar jag SÅ HIMLA BRA! Underbart. Har verkligen njutit av livet, ätit god mat, myst i stekande sol/solnedgångar, badat, snorklat i både hav och pool, blivit masserad, ridit elefant, åkt jetski, shoppat, blivit piercad, skrattat mycket, känt mig som en jätte mest hela tiden (tills mina jättekompisar Magda och Vicky kom), sladdat moppe (och känt mig ung igen), läst böcker, träffat massa härliga människor, ätit ännu mer god mat, spelat biljard, hängt i hängmattor, blivit proffs på att äta med pinnar och haft öroninflammation några gånger. Det sista var mindre kul, men det är nåt man får ta när man hela tiden leker som ett barn i allt vatten man hittar. Men det är skönt att vara hemma. Återföreningen av familjen Nilsson aka den bästa familjen i världen var känslosam. Inte så förvånande för någon; med mig i spetsen är vi en ganska känslosam familj/släkt. Det finns alltid en anledning att gråta (oftast av lycka). Så jag chillar på hemma. Leker med barnet Ester som numera har körkort och en egen splitterny bil (eller hon tror att den är hennes, fast alla vet att vår tredjebil alltid är barnens bil, och eftersom jag är äldst bestämmer jag, och jag bestämmer att den är min), jammar med den som för tillfället råkar befinna sig vid instrumenten (de har köpt massa nya instrument när jag varit borta, och det är ju kuuuuul!), myser med mamma, dansar vals med Josef, försöker fortfarande (har försökt i 23 år nu) slå ner Isak och skrattar åt pappa när han drar sina "roliga" skämt. Puss. Best family ever.