Indestructible (Acoustic Version)
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här i Hong Kong men jag fryser. Vädret har till i förrgår varit stekig sommar, nästan för varmt ibland. Men igår vände det och blev höst. Nu har vi bara 20 grader och det är SUPERkallt. Har hört att det kommer sjunka ner till 15, omg hur ska vi överleva?
Har just skrivit den sista meningen i min uppgift. Check. Jag har en, inte för att skryta men, otrolig förmåga att göra två saker samtidigt. Vet inte om det är resultatet av fyra års pluggande, eller att jag alltid lyssnar på musik vad jag än gör, men jag är typ världsbäst på att sitta på lektion och lyssna (och på sätt alltid kunna svara på de frågor som läraren ställer) och samtidigt skriva en annan uppgift på datorn. Orka vara ineffektiv när man kan vara effektiv, typ. Jag kan om jag vill liksom. Så nu kan vi dra på äventyr imorgon. Nu, äntligen efter många försök men det har alltid kommit något annat i vägen, drar vi till mainland aka Kina för shopping och massage. Så underbart.
Ikväll har vi varit och grillat med min roomie och hennes polare. Alltså min roomie är så gullig att jag nästan svimmar! Vi hade supertrevligt, trots att all mat kanske inte var det godaste jag ätit.
Nu när det är "höst" och jag kan ha mjukiskläder på mig såhär på kvällskvisten utan att svettas ihjäl känner jag mig så himla mysig. Ska ta en varm dusch och mysa in mig i sängen med en god bok. Yeah
Frusen i hiss 2 av 3
Mama Said
Det är någonting med tisdagar, jag försover mig alltid! Det är den tidigaste lektionen vi har, börjar 8.30, vilket inte är supertidigt men ändå kan jag inte släpa mig dit i tid. Mamma, du behöver inte vara orolig, när jag säger försover mig menar jag att jag kommer MAX fem, eller kanske tio, min sent. Idag har vi iaf varit duktiga studenter och pluggat heeela dagen, första gången sen vi kom. Tackade till och med nej till att dra med härligt gäng för att äta sushimiddag "Nej, vi har inte tid måste verkligen plugga" sa vi och beställde McDonalds delivery och tänkte chilla, men tog tag i mig själv och läste det jag skulle. Sen var det dags för "Halloweenparty" på B och Ds våning. Party skulle jag kanske inte kalla det, vi fick smaka pumpkin and corn soup och äta pump-pudding och, såklart, delta i luckydraw! Vad man än gör, vart man än är, vilka som än är där så klämmer de in en luckydraw. Helt sjukt. Vi vann inget, blev sura och drog ut och rökte.
Imorgon har vi veckans sista lektion, men vi har en uppgift som MÅSTE bli klar imorgon om vi ska hinna göra allt det roliga vi har planerat in. Borde hinna, måste bara fokusera. Lättare sagt än gjort.
Den här låten är så fin, jag börjar gråta varje gång... Inte för att jag lyssnar på den särskilt ofta, om jag ska vara ärlig har jag inte lyssnat på den sedan bröllopstider men kom och tänka på den idag, och när jag lyssnade på den nyss då grät jag.
Skinny Boy
Kom just tillbaka till mitt rum. Vi hade sett affischer om nån slags sångtävling, jag frågade till och med en random kines om jag fick joina. Hon sa att det fick jag. Så vi drog dit, för att äga, typ. Vi kom dit, fick några papper på kinesiska och fattade ingenting. Försökte fråga nån om jag fick vara med. Neeej, det här är nån final. Det har tydligen varit två utslagstävlingar innan, vi liksom baah älska kinesiska affischer. Men eftersom det varit utslagningar tänkte vi att det iaf skulle vara roligt att se, jag menar det är alltid roligt att se folk som kan sjunga, så vi drog in. Omg vad jag önskar att vi inte gjort det. Alla hade fått uppblåsbara pinnar, du vet sånna som man slår mot varann för att göra ljud. Och göra ljud, det gjorde dem. Kineser älskar att skrika. Det är säkert jätteroligt om man fattar vad de säger, men eftersom vi inte gör det är det ju verkligen bara massa ljud. De låter liksom lite ostämt när de snackar. Tänk dig då sången! Med kinesiska öron kanske de var jättebra, men med svenska öron var kanske en av tio okej. Jag tror inte att jag är asbra på att sjunga, men jag vet att jag lätt hade haft en chans mot det "motståndet". Det bästa av allt var låtvalen de gjorde. En efter en kom de in på scenen, den ena rockigare än den andra och då tänkte vi att "yes, nu blir det bra", men nej. Samtliga deltagare valde en (som kanske var vacker och känslosam, vad vet jag, jag snackar fortfarande inte kinesiska, tycker du att jag ser ut som en kines? jag är från SVERIGE, idioter) ballad som var så tråkig och intetsägande att vi nästan somnade. Vi pallade inte ens se färdigt, utan blev sura och drog till "bästa-stället-på-skolan-för-att-sjunga", du vet med bra akustik, så att jag fick sjunga. Allt jag vill är att sjunga, så kvällen fick iaf ett bra avslut.
Jag tycker synd om min roomie. Att bo med mig kan inte vara lätt. Jag ÄR kaos. Allt jag rör blir kaos, ordning är liksom inte min grej. Hon är så blyg och gullig att hon aldrig skulle våga säga nåt, men jag skäms att jag är så som jag är. Men hallå, jag har liksom inte plats för mina grejer. Jag behöver space, både till mig själv för diverse egentid/lyssnapåmusik/sjunga och för mina kläder. Längtar till min lägenhet, som jag ska skaffa på ännu obestämd plats när jag återkommer till Sverige nästa år på ännu obestämt datum. Det blir sweet.
Come Around Sundown
Igår åkte Siri hem efter tio jätteroliga, men väldigt intensiva dagar. Så idag är det "vilautochladdaförennyintensivveckamedpluggochroligasakerinnanminfamiljkommer". Jag längtar så himla mycket tills de kommer; min mamma, Josef och Ester. Det finns så mycket jag vill visa dem. Eftersom jag, mamma och Ester är rätt så bra, kanske rent av bäst, på att shoppa och Hong Kong har rätt så mycket att erbjuda i shoppingväg känner jag på mig att det kommer bli rätt så värt! Lets shoppa converse til we drop. Josef är kanske inte den som föredrar att shoppa til he drop, men eftersom HK har allt, har jag till och med sett saker som han vill ha, vilket inte är helt vanligt så länge det inte gäller allt som börjar på i; ipod, iphone, ipad ja du vet. Btw min familj är rätt så rolig. Ester och Josef har ältat ipad heeeela sommaren. Och jag har sagt att det känns som en sjukt onödig grej, eftersom de har ipod, iphone och macdator. Mamma och pappa har under hela sommaren stått på min sida, trodde jag. Mina familj var i Washington för några veckor sen. Den resan slutade med att både Ester och Josef fick varsin ipad. Detta var inte helt oväntat, utan det chockerande var att även min mamma numera har en! Har inga uppgifter om pappa och Isak, men det skulle inte vara helt oväntat om de också hade en. Min familj älskar grejer, och jag älskar min familj.
Det är rätt så kul att ha mitt "andranamn" först. Alla tror att jag heter Mona, jag liksom baah dra inte in min mamma i det här! Men det bästa är ändå när de frågar; heter du Rebecca eller Nilsson? Idioter, vad tror ni? Tips till diverse som ska döpa sina barn, nämner inga namn men en av dem var här till typ igår; det heter andranamn av en anledning, man ska ha det som ANDRA namn. Måste man, som mina föräldrar, ge andranamnet först så ge det stackars barnet inte samma namn som någon av föräldrarna. Det leder bara till problem, iaf här i Asien. När jag, mamma och Ester var i Beijing 2008 kunde vi nästan inte checka in för att flyga hem till Sverige. Vi lämnade våra pass till tjejen bakom disken. "Sorry, det finns en biljett till Ester, en till Mona och en till Rebecca, och ni heter Ester, Mona och Mona. Var är Rebecca?" Det tog oss ett bra tag att få henne att fatta att jag inte heter Mona, inte Nilsson utan Rebecca. Så nu vet du
det, ta det som ett råd från en som vet.
Himla intressant, as always. Over and out
Still Counting
Jag trodde att dagarna skulle lugna ner sig och inte vara lika intensiva såhär inne på åttonde veckan i HK. Lugnare dagar= lättare att skriva blogg. Jag hade fel. Under en dag gör vi fortfarande mer än vad man vanligtvis gör under en vecka, vilket gör det sjukt svårt att ens återberätta en dag. Siri är iaf här nu. Hon kom med världens överraskning, och jag är så glad för hennes skull!
Idag har S, B och D dragit till Big Buddha. Jag har redan varit där en gång, och ska dra dit när min familj kommer så idag har jag lite egen-tid, vilket inte är särskilt vanligt, innan det är dags att möta upp mitt gäng för middag.
Igår överraskade tjejerna med karaoke, som en sen födelsedags-firning (?). Jag har tydligen "tjatat sen vi kooom om att sjunga karaoke" och igår fick jag min önskan uppfylld. Sjunga kan ju vara det roligaste jag vet och det är någonting jag saknar här. Hemma i Sverige sjunger jag typ hela tiden när jag är ensam; hemma, när jag diskar, duschar, städar, chillar. Men här! Man är aldrig själv, vart man än är, är det alltid någon annan där. Är jag själv på mitt rum, som nu, vet jag att ca 5 cm från mitt skrivbord på andra sidan väggen bor det andra som nog inte skulle uppskatta om jag tog ton. Gjorde ett tappert försök att joina skolkören, men tyvärr krockar körens träningstid med en av de få lektioner jag har i veckan. Skit.
Vi har bokat våra resor i december. En vecka i Bali, en vecka i Malaysia och sen jul och nyår i Thailand. Sweet.
Håller även på att styra upp planen "skjuta upp hemresa så länge som möjligt". Magda och crew lämnar Sverige för Thailand exakt samma dag som vi lämnar HK, vi möts i luften. Eftersom jag inte har "något att komma hem till" förutom att bli vuxen, styra upp jobb och ta tag i mitt liv håller jag på att kolla upp om det är möjligt att boka om min hemresa och stanna två månader i Thailand med härligt gäng och leva livet. Liksom sista chansen att göra "nåt galet", känns som att det är värt att försöka passa på när jag ändå är här. Jag menar hur ofta är man i Asien?
Har ju numera rött hår. D: "Rebecca, det känns verkligen bra, mycket mer som du", B:"Ja du ser ju mycket nördigare ut". Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men jag trivs iaf med mitt nya hår. Skönt med en förändring. Jobbigt att få så mycket uppmärksamhet av kineser bara för att man är blond, vissa verkar aldrig ha sett blonda personer förut. Jag trodde att det skulle lugna ner sig nu med det röda håret, men nej. Folk fotar oss hela tiden (vissa i smyg och andra mindre diskret). Man undrar liksom vad ska de göra med bilderna, typ visa sina kompisar: "Kolla jag såg spöken idag". Men man blir typ så "van" att man inte pallar bry sig, utan vi posar bara istället. Snap.
Jaja, vilka problem. Nu ska jag ta tag i mig själv, dricka upp kaffet och kamma till mittbenan. Later
Bild på hår till mamma:
No Last Call
Imorgon passerar vi sex veckor här i HK, och i övermorgon kommer Siri på besök.
På facebook skriver alla om snö, det känns väääldigt avlägset. Liksom inte ens nära. Vi har haft lite kyligare nu några dagar, runt 27 grader och lite regn. Men idag var solen tillbaka och stekte sönder oss. Ska jag vara helt ärlig är jag lite sugen på höst. Hösten är ju trots allt min favorit årstid. Saknar mjukis (utan att svettas ihjäl) och jag saknar min leopardpäls. Det är konstigt ändå för i de flesta affärer säljer de höstkläder, och vi liksom baaah meeenar de allvar? Vi svettas fortfarande runt i sommarkläder och man kan inte ens fatta att i Sverige är det typ kallt. Konstigt.
I helgen var vi i Macau, det var fett. Dilek hoppade världens högsta bungyjump. Jag vill så gärna, men ändå inte if you know what I mean. Men än har jag tid, får se om jag kan ta mig i kragen och kastar mig ner för ett torn, tveksamt. Helgen var bra, men jag är såå trött. Mycket att se på så lite tid. Va, sova kan man göra... i Sverige.
Ikväll drog jag, B och D ut en sväng för att käka middag (vilket vi gör typ varje dag). Vi drog till Festival Walk, Kowloon Tong. Ett av de mall som har inomhusrink. Vore fett, men tror inte jag kan dutta runt på konståkningsskridskor. Får ett sjukt sug att åka skridskor, ge mig hockeyskridskor nu. Vore nästan värt att be min familj ta med mina när de kommer i november. Vi drog iaf på bio efter middagen. Man saknar liksom att se på film, slappa framför tvn. Så bio är "the next best thing". Det är sjukt hur man under en film kopplar bort allt, och när filmen är slut inte ens kommer ihåg var man är. Vi såg iaf Grown ups. Precis vad vi behövde, skratta lite. Eller lite och lite, vi skrattade mest på hela stället, så högt ibland att de runt oss skrattade, inte med utan åt oss. Det var kul.
Ibland slår det mig att jag saknar människor jag inte trodde jag skulle sakna, man blir påmind om någon när man minst anar det och ibland undrar jag hur allt hade kunnat vara. Men jag är här nu. Nytt motto; jag vill leva i nuet, för min skull. Djupt, men sant. Kanske jag blev lite smartare när jag bytte det blonda håret mot rött.
Radioactive
Efter fem veckor i Hong Kong tog jag tag i mig själv och drog till gymmet. Så himla värt. Drog även en runda badminton med en tysk. Så nu skakar hela min arm vid minsta ansträngning. Nyss hemkommen från äventyr med Dilek. Drog till Hong Hom och mötte upp svensk viking aka Andreas för att äta middag. Vidare mot TST för diverse tatueringar, godis och köpcentrum. Riktigt bra, chill kväll.
Första veckan vi har var här gick jag ner ungefär 52 kg och undrade hur jag skulle överleva det här landet. Efter att diverse jetlag lagt sig undrar jag återigen hur jag ska överleva det här landet. Efter fem veckor väger jag nu 750 kg, typ. Nä men serri. Det här landet har sjukt mycket goda grejer att erbjuda, ofta till en billig slant vilket inte alltid är så bra. Och dont even get me started on Starbucks! Caramel frappuccino, omg! Sånna tror jag man får i himlen, helt sjukt gott!
Imorgon är det dags för veckans sista lektion, vilken denna vecka är en tripp till ett museum. Turist, javisst. I helgen tror jag vi drar till Macau aka Hong Kongs Las Vegas. Kan bli bra, riktigt bra. Drar vi fredag till lördag och det är diverse hotell (läs en riktigt säng) inblandad tror jag det kan bli riktigt bra. Att sova bra var inte igår. Jag menar jag sover, men jag har aldrig drömt så mycket som jag gör här på min asosköna säng. Turistandet fortsätter även på söndag då det är dags för en kultur-tour med de andra utbytesstudenterna. Mycket kul att se fram emot den här veckan.
Nu är det dags för det dagliga avsnittet av HIMYM. Sen somna in och drömma om min supergoda grötfrukost imorgon, jag längtar!
