Rebecca

Jag älskar vår! Idag ska jag till Stockholm där bl.a. lunch med bästa Sara står på schemat. Vi har inte setts på typ ett år, trots att vi ändå bor så nära varandra. Sist vi sågs var en lunch i Stockholm några dagar innan jag drog till Asien. Ska bli så himla roligt att träffa henne!

Snacka om att jag vägrar inse att det är vår. Tidigare ikväll när vi gick till Ica klädde jag på mig ytterkläderna av .. eh .. "ren vana". Kastade på mig både uggs och dunjacka, till det måste tilläggas att jag redan hade på mig både tjocksockor och fleecemjukisbyxor då jag fryser i vårat hus. Väl framme på Ica var det lite svettigt, och i kön stod jag bakom en tjej som endast hade en tunn kofta och ballerinaskor. Först DÅ insåg jag att det kanske är dags att gå vidare. Det är april och våren är här. Luleås "vår" har nog skadat mig for life.

Shit.

Är återigen hemma efter min mini-semster i Jönköping. Hälsade på min barndomsbästis Alma. Så himla roligt! Vi räknade ut att vi inte setts på fem år, men ändå var det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Vi har tillsammans genomlevt bl.a. högstadiet aka den pinsamaste tiden i livet. Och nu sitter vi här med våra respektive utbildningar, vissa har just fått jobb med andra (läs jag) fortfarande söker för fullt. Trots att mycket har hänt, vet vi fortfarande var vi har varandra. När man känner någon så bra, eller när den andra vet så mycket om en, och man har gått igenom allt med varandra tror jag att det är omöjligt att INTE vara kompisar. Vi bestämde iaf att det inte ska gå fem år till nästa gång vi ses.

Att söka jobb är en väldigt psykiskt och fysiskt påfrestande process. Och jag som är en väldigt känslosam-bergochdalbana-person i vanliga fall, får det inte lätt alla gånger. Man kastas runt mellan bra besked och mindre bra besked, men det tar sig. SAKTA men säkert.

Ester är i Bryssel. Jaha, kul för henne. Det är hon värd, verkligen...

Tur iaf att det är värd hockey mest hela tiden. Då jag tidigare bott i värmland har jag alltid hejat på FBK, men åren i Luleå gjorde mig till ett troget Lule-fan. Men nu när FBK möter Skellefteå känner jag, som den norrlänning jag är i hjärtat, att jag smyghejar på SAIK. Inte riktigt okej.

Det är så himla kul att köra bil. Att köra bil på motorväg kan vem som helst, det är liksom ingen utmaning. Av samma anledning gillar jag inte att köra med farthållare, himla bra uppfinning, men det är liksom inte samma känsla som att köra utan. Det bästa jag vet är att köra på bara, mindre, krokiga landsvägar-ish, där ingen annan kör. Liksom burna fram med högsta musik, solbrillor och min starbucks-termosmugg. Det var exakt vad jag gjorde idag när jag drog en roadtrip till Åkers för ett viktigt möte och ett mer informellt möte med Helena och Hanna aka lunch och mys.

Aaaah nu fortsätter sista perioden i hockeyn, har både kaffe och apelsiner. Nu är det fest, typ. 

Jag älskar helg-mornar när bara jag och pappa är vakna (eftersom vi är de enda som är normala människor, och inte sover i 200 år), dricker kaffe och lyssnar på fet-musik i pappas super-ljudanläggning. Så himla mysigt. Men helgerna går för fort. På helgen kan man liksom göra ingenting med gott samvete. När man bara chillar under veckorna, vilket jag gör ganska mycket nu mellan diverse jobbsökande, får man bara ångest att man inte gör nåt vettigt. Att vänta är inte min stil, det dödar mig. Som det kontroll-freak jag är hatar jag, när jag gjort allt det jag kan, att vänta, att det liksom hänger på någon annan. Aaah. Inte ok.

Till veckan fortsätter förutom väntandet, jobbsökande. Kanske tar en mini-semester till Jönköping för att hänga med Alma. Drar en sväng till Åker för dels viktiga möten, och dels för att hänga med Helena och Hanna och se deras nya lägenhet. Värt. Det gäller att hålla sig sysselsatt för att inte bryta ihop, typ. Paus-läge är inte okej.