Rebecca

Jag är hemma igen. Resan ner gick återigen som en dans (man kanske inte kan förvänta sig så mycket annat när det var två proffs som körde.) Stannade i Uppsala hos mormor och morfar för att sova pga. .. eh viktiga grejer i Sthlm dagen efter. Var värsta storstads-tjejen dagen efter och kastade mig runt på olika pendeltåg och tunnelbanor. Gjorde viktiga grejer och åkte sen hem till Nyköping. Nu väntar jag med spänning på hur de viktiga grejerna gick. Om man säger såhär, jag håller ALLA tummar jag har!

När man söker jobb är det skönt att ha vänner i samma sists som man kan älta med. Tack gode gud för Bella och Alma. Let's älta allt, i oändlighet.

Hade det superbra i Luleå, men som alltid måste man ändå inse att livet gått vidare och att jag inte bor där längre. Men jag har (och kommer alltid ha) underbara vänner där. Ska försöka få alla att flytta till Stockholm senare så att vi kan styra upp nåt slags Luleå pt. 2 aka Stockholm. Det är också dags att svepa in i Malmö som en vårvind och träffa mina underbara vänner där också. Jag är vanligtvis en person som är väldigt dålig på att höra av mig till folk, liksom "ååh ett sms vad roligt, jag svarar sen" och så glömmer jag bort det. Men det är en av fördelarna med att vara arbetslös, nej förlåt, arbetssökande, att man liksom har all tid i världen och kan vårda sina relationer. Mycket bra, mycket moget. Hej

Ofta man vaknar 07:49, en lördag. Inte helt ok. Men ändå rätt så värt att gå upp, äta frukost, ta med kaffe och lägga sig igen och kolla på himym. Nu är det kanske dags att ta tag i den här dagen och städa lite, innan det är dags för diverse födelsedagskalas. Vi höjer musiken och kör, ba kör. Här ska torkas ur skåp. Yeah. Snap

En gång kände jag två tjejer som hade varsin hjärna. Ingen av de tjejerna var jag eller Ester.

Jag måste ändå säga att det är konstigt att folk vill läsa min blogg. Det är ju inte direkt den roligaste, mest intressanta, fascinerande bloggen jag någonsin läst. Jag tror inte jag skulle palla läsa om någons intressanta stick-äventyr och andra hjärndöda grejer. Men kul för er liksom. Snap.

Kollade just på Sex and the City 2. Åååh .. kläderna. Så himla underbart! Blev under filmen serverad med både mat och kaffe. Himla schysst service på det här stället alltså. Nu ska jag kasta mig ner i ett skumbad innan det är dags att möta upp Dilek och dra till Olivers, där det tydligen är nåt på g. Återigen underbart intressant inlägg. typ. Puss

Sökt jobb, check. Stickat, check. Druckit kaffe i skolan, check. Fått psykbryt på Isak, check. Tanken är ju att jag ska vara här för att "se till att Isak gör det han ska". Trots att han fyller 22 (på tisdag) är han inte alltid så .. eeh .. effektiv som man hade kunnat önska. Eller alltså han gör det han ska, jag får bara säga det till honom 25 gånger innan han gör det. Men trots detta är han typ bäst. Lite lat, men i övrigt himla härlig kille. I love him!

Bra dag i Lule-town. Luch i skolan med bra gäng. Har under eftermiddagen "tagit tag i viktiga grejer" aka fått Isak att göra saker han redan skulle ha gjort. Tur för honom som har två mammor. Resan upp gick typ fort som vinden(?). Proffschaufförer som vi är körde vi bara hälften var rakt av, lyssnade på ljudbok HELA vägen. Vi har ca tre skivor kvar, och vi båda, längtar tills vi ska åka bil igen så vi får veta hur det går för Jenny (hon i boken, som jag tror är min kompis och Isak tror är han. Man blir lite hjärntvättad av att lyssna på en ljudbok i så många timmar i sträck).

Jag mötte just Ester påväg in i badrummet med ett glas mjölk och yoghurt och müsli. "Var ska du?" "Men daah, bada badkar?" "Jaha... Dåså." Där förstår du nivån på det här gänget som jag måste dras med dagligen. Just nu sitter jag i köket och tittar på när Isak och Josef, letar efter nåt att äta, hysteriskt. Isak: "Åååh det finns inget att äta ... åååh glass .. pre-dinner-ice cream it's good for you ... ååh choklad .. pre-dinner-chocolate it's good for you ..". Josef aka mamman i gänget: "Men Isak det finns ju MASSA att äta .. det finns ... eh ... fil." Du ser ju hur kul jag har det. Typ.

Iaf, Ester har pimpat mina naglar. Kvinnan kan lite skit. Har typ packat färdigt mina grejer och ska snart gå lägga mig, så att jag är "pigg" och "fräsch" imorgonbitti när vi sladdar iväg. Isak vet inte om att jag har laddat med ljudböcker, riktig chic-lit som jag älskar. Kommer inte bli kul för honom, men det kommer bli kul för mig. Hela vägen.

Nu måste jag stoppa ett bråk om vem som ska hämta sylt. Då båda mina brorsor är 1:95 långa och väger 200 kg (-ish) var kan det bli hårt. Men jag är ändå äldst, och jag bestämmer! (om inte ropar jag bara på mamma). Oj, nu börjar det verkligen spåra. Isak börjar steka hamburgare.

Jag och Isak söker jobb. Ibland tar vi pauser, och då händer det att vi kollar på "viktiga videoklipp". Nyss såg vi denna. Isak har fortfarande inte stängt munnen och jag torkade just bort dregglet från bordet, efter att suttit med öppen mun genom hela klippet. Snyggt av han. Eftersom vi har rätt så mycket ledig tid.. eeeh.. så ska vi lära oss detta och bli kända. Typ piece of cake. Snap



Imorgon tar jag med min stickning och brormin och drar på roadtrip till Luleå. 12 härliga timmar i bil. Vi kör, ba köööör.

I vanliga fall är träningsvärk inte så kul, men nu, efter att inte upplevt denna "smärta" på en längre tid måste jag ändå säga att det känns bra.

Tidigare idag hade vi familjemästerskap i bowling. 4 av 6 deltagare deltog. Jag gick in med en rejäl dos självförtroende då jag inte brukar vara askass på bowling. Då Isak inledde med två strikar blev jag lite skakig och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men när han sen kom in i sin vanliga svacka, och jag blivit uppvärmd, kände jag att det kanske skulle gå vägen ändå. Josef lekte mest och tränade på konstiga skruvar. Mamma var en stark motståndare, men det höll tyvärr inte hela vägen. Utan jag vann både första serien och andra serien. Vilket även innebar en självklar total-seger. Återigen stärkt med nytt bowling-självförtroende åkte vi och inhandlade mat och drog sedan hem och lagade taco. Åt för 10 pers. Isak och Josef lämnade sällskapet då de hade "viktigare grejer" för sig. Pappa, hemma igen från utlandsresa (tror att det denna gång var Wien, men vad vet jag) joinade och nu chillar vi mest.

Btw härom dagen var jag, Magda och Ester och kollade på när Bengt Dylan aka Cat Nilsson aka Farmin uppträdde med diverse sång och musik. Han ägde. Efter framfört uppträdande frågade han mig och Ester om vi ville framföra nåt. vi liksom baah nä det är lugnt. Men det tyckte inte "publiken" utan de började klappa och härja tills vi stod där med mick och gura i högsta hugg. Vi framförde en sång, lite skakandes, men det var superkul. Rebecca och Ester eller trubadurerna som du numera kan kalla oss. Btw igen, Ester är den roligaste personen jag känner. Ibland räcker det med att jag tänker på henne för att jag ska börja skatta. Ja, då vet du det.

På den gamla goda tiden när jag, LB, Hilda och Magda mest spelade hockey, sladdade runt i olika bilar och lyssnade på musik var denna låt en klassiker. Började tänka på den idag, och hann bli både ledsen, irriterad och upprörd innan jag, tackvare hjälp från oraklet Magda, kom på vad den hette. Bra tider:

Igår, efter jobbmässa, lunch på stan med gäng, när jag kom hem igen hade jag den tråkigaste dagen ever. Ringde till några företag där jag sökt jobb. Jag har helt klart rätt utbildning, men eftersom jag saknar 34 års arbetlivserfarenhet på området, är det GANSKA svårt att få jobb. Blev deprimerad och bröt ihop. Det blev till och med så illa att jag drog ut och sprang! Ok, de som känner mig vet att jag INTE gillar att springa. Inte ens på den tiden när de begav sig, när jag var hockeyspelare och valde till alla idrottsaktiviteter jag kunde. På den tiden när det var jag och killarna, och jag tacklade ner dem. Inte ens så gillade jag och springa. Och nu när jag inte tränat på rätt så länge, var det rätt så jobbigt. Men jag gjorde det! Kom hem, var arg och fortsatte min street workout med arga situps och dylikt. Efter det kändes allt bättre. Och jag spenderade resten av kvällen med att skratta med/åt Ester. Vi har bland annat valt ut varsin bröllopsklänning. Och det är ju bra ...

Idag känns iaf allt bättre. En av min närmaste vänner aka min jobbcoach aka psykolog aka Sara har sagt att man får jobb när man minst anar det, och att man ska njuta av den lediga tid man har som arbetssökande. Så det är precis det jag gör. Har nyss målat naglarna.. (?), druckit kaffe, väckt Isak med american football-tackling och lyssnar nu på sjuk musik. Om ca 45 min kommer återigen mäklare och ska värdera. Då det är superfint väder, och jag inte orkar "hålla mig undan" ska jag svida om till sportig promenad och "gå bort" träningsvärken på hurtig promenad.

Nästa vecka åker jag och Isak till Luleå. Jag ska hjälpa Isak att flytta aka flytta mina egna möbler ner till södern. Kul. Eeeeh.

Jag är inte världsbäst på att hålla ordning, utan jag är lite av ett levande kaos. Men trots all oreda har jag oftast "ordning", det vill säga att jag vet var i kaoset jag har mina grejer. Men ibland vid sällsynta tillfällen spårar det ur och det blir bara ordentligt kaos. Så var fallet på "mitt" rum tills igår. På grund av deadline med mäklarvärdering och order från mamma att ha snyggt, var det igår dags för mig att ta tag i mig själv och packa upp min Asien-packning och lägga/hänga/trycka in mina gerjer i garderoben. Har hela tiden inte velat packa upp mig själv och mitt liv här hemma hos mamma och pappa eftersom "jag ändå ska flytta typ nu", men har insett att det inte tar en dag att få jobb och att jag därför nog blir kvar här ett tag till. Tog iaf hand om alla kläderna igår (förutom de 15 lådor jag har i garaget), och det var så jobbigt att jag tog en paus. Att ta en paus i städning är det mest korkade man kan göra. Orka fortsätta liksom! Detta ledde till att jag nu imorse var tvungen att kasta mig upp och "städa det sista". Med "städa det sista" menar jag kasta upp alla duttmojjar aka onödiga grejer, accessoarer, strumpor och diverse papper på sängen och bädda in det. Det kändes som en bra ide vid tillfället, men jag vet att när jag ikväll ska lägga mig kommer börja grina när jag hittar min gömda skatt ... Oj, himla intressant.

Har som sagt varit i Kungsör i helgen. Så himla kul att träffa mina favorit-thaiar igen aka Magda, Vicky och ida. Magg hängde med till Nyköping, där vi mestadels ägde sönder. Hade reunion med LB, så himla kul. Magda drog hem igår och jag är typ i sorg. Nuförtiden vet man att ett hejdå verkligen innebär ett hejdå. Först flyttade hon från Luleå, nu under sommaren bodde vi på olika håll, sen drog jag till Hong Kong. Fyra månader senare möttes vi upp i Thai, efter en månad drog jag hem. Nu är hon hemma men på söndag drar hon till Norge i tre månader. Inte så schysst. Jag vill att det ska vara som back in the days, när jag bodde med min bästa kompis i hela världen och vi hade askul typ hela tiden. Men det är väl en del av att växa upp, att livet går vidare. Tråkigt men sant, vi överlever. Jag älskar den jag är när jag är med dig, typ. Bästis Magda.

Idag är det späckat schema. Ska till mitt nya favvo-hak arbetsförmedlingen på nån jobbmässa. Superkul, typ. Vidare ska jag äta lunch med mormin och sen är det dags att införskaffa nytt garn. Nu när jag gett Magda hennes 25-års presenter kan jag ju skriva att det jag stickade innan var en halsduks-tub till henne. Den blev bra, jag blev nöjd, hon blev nöjd, alla blev nöjda. Så nu är det dags för nästa pensionärs-projekt.

Det här kan ha varit ett av de mest intressanta inläggen i mitt liv. Kul att du fick läsa det. Verkligen. 

Bra helg i Kungsör med diverse reunion med thai-familj. Riktigt värt. Ville ta med mig Mayers katt men mamma Mayer sa nej och erbjöd mig att ta med Magda istället. Så nu är hon här, "Jätte" "roligt". Ehehehe. Typ. Nu ska jag, Magda och hennes näsorkester bädda ner oss för en god natts vila.

Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig. Söker ju jobb nuförtiden. Dricker massa kaffe, tar pauser för att sticka (?), för att fylla på mat till fåglarna ute (?) och pratar massa med mig själv. Jag är ganska konstig. Tur att min familj kommer hem nån gång på eftermiddagen och räddar mig från mig själv. Idag kom mamma och "räddade" mig med att dra med mig på ett pass medicinsk yoga. Jag och Ester klädde oss för fet-svettasihjäl-träning. Äntligen tänkte jag och så sladdade vi iväg. Har varit på yoga några gånger innan, det är liksom inte flås-jobbigt utan mer "Omg, jag är så himla stel" och "Varför darrar jag i alla muskler jag har" aka ganska jobbigt. Men det här. Passet var 1,20 långt. Ungefär 50 min gick ut på att ligga ner och andas. Den resterande halvtimmen handlade om att göra små rörelser mestadels sittande, typ rulla huvudet i en liten cirkel. Det var inte asjobbigt. Innan passet började fick man mysa in sig i en filt med lugn stämningsfull musik och levande ljus. Ester, jag och mamma lade oss i en familje-rad. Vi hade legat där i ca 2 min när jag hörde "sov-ljud" från Ester. Jag fick kämpa för att inte bryta ihop av skratt. Jag tror att samtliga i lokalen hörde att hon sov... När passet började blev jag tvungen att väcka henne. Hon vaknade med ett ryck, och såg förvirrad ut, innan hon samlade ihop sig och låg kvar och andades i en halvtimme medan instruktören snackade med djup, harmonisk röst så att hon nästan somnade igen.

Det är tur att Magda, Ida och Vicky anländer till Sverige imorgon så att jag kan umgås med någon i min egen ålder och inte tro att jag är 83 år. Har iaf mellan de olika pensionärs-aktiviteterna haft diverse långa samtal med härliga vänner. Jag är så himla glad och tacksam för mina underbara vänner. Trots att livet går vidare och vi inte längre bor i samma stad håller det i sig liksom. Härligt.

Det bästa med att bo hemma är att man kan avsluta varje dag med ett varmande bubbelbad i älsklings-bubbelbadkaret. Det är exakt vad jag ska göra nu. Hej