Rebecca

Nu är vi tillbaka i stugan efter en intensiv helg. Släktkalas var ordet. Vi kom till Knivsta i torsdags. Kom, lagade mat, åt, målade sönder stället. Jag fattar inte, när jag målar verkar det som jag målar med hela kroppen. Min kusin Alice sa att jag såg ut som en "smutsig gris". Jag liksom baaa whatever biatch. Alice är fyra år. På kvällen drog vi till stugan, sov, gick upp. åkte tillbaka. Fredagen spenderades med att förbereda mat och dylikt till lördagen. På kvällen drog vi nånstans utanför uppsala där ett härligt gäng väntade. Det spelades volleyboll, fotboll, mys vid eld och chill. Älska att genom ett strålande teamwork hjälpa ett getbarn som virrat sig ur hagen att hitta hem igen. Drog hem till moster och hennes man för att sova. Älska att däcka i massagestol, läsa "finn och fiffi" och sen sova som ett djur. Lördag upp tidigt fixa den sista maten, köra all mat till kvarngården, duka upp, äta, sjunga, spela volleyboll, fotboll, kubb, fika, fota och leka med stor släkt. (Vi var 40 där, men då saknades 28 stycken. Släkten på mammas sida är inte att leka med. Mamma har fem syskon och jag och mattesnillet Ester räknade ut att varje syskon snittar sex barn ... btw.) Sen hem till sovställe, byta om, massera mera i värd massagestol, leka med angelica 7 års grejer, åka till mormor och morfar, fika ännu mer, träffa mer folk och sen åka till stugan. I morgon är det en rejäl sovmorgon som väntar, det är jag värd.


En grej, hösten. Vad händer? Ändrade planer?  Vem vet? Inte jag. Inte du. Ingen vet. Den som lever får se.