You're my best friend Ooo, you make me live
Vi har just sett "I taket lyser stjärnorna". Omg vad sorglig film. Palla, nej. Älska att sitta bredvid varandra i soffan och och diskret kolla åt varsitt håll. "Rebecca, gråter du?". Harkla sig lite, ta ett djupt andetag och svara med glad (nästan hysteriskt glad röst) "Nej, gör du?".
Att Magda ska flytta är så jobbigt att jag inte kan tänka på det för då bryter jag ihop. Som jag nyss gjorde. Som sagt, jag vet att det kommer att bli asbra, men det är jobbigt, ASJOBBIGT. Älska att bryta ihop båda två och prata "gamla" minnen. Vi har ju trots allt bara känt varann i typ tre och ett halvt år, så minnena är inte så gamla. Det känns som vi känt varandra hela livet. Älska hur "det hela" startade:
Magda, livrädd 19-åring, flyttade till Nyköping för att plugga. Hon hade spelat hockey tidigare och hade kollat upp att det fanns ett hockeylag i Nyköping. Hon mailade lite med lagets lag-ledare (min mamma) och kom för att titta på lagets träning. Hon gillade vad hon såg och bestämde sig för att joina laget. Rebecca, en ännu mer livrädd 18-åring som var typ den coolaste i laget, tyckte att den nya tjejen i laget verkade rolig, men var för rädd för att snacka med den coola kungsöraren. Dock var Rebeccas kompisar inte för rädda utan tog med Magda i "det coola gänget" i laget. Film-kvällar och härj blev det en del i Brandkärr.
Sen kom helgen då alla utom Rebecca och Magda, som båda var för gamla för en hockeytunering i Stockholm, blev lämnade ensamma i Nyköping. De bestämde sig för att åka dit och titta aka det blev "tvingade" att vara med varandra. På den resan upptäckte de båda att den andra var en rolig prick. Några veckor sedare på grund av ändrade omständigheter var Magda i behov av någonstans att bo. Rebecca som var den enda med egen lägenhet kastade ur sig "Du kan ju bo hos mig några veckor" utan att tänka sig för. När Magda sen svarade "Schysst!" och dagen efter ringde på med sina saker (inte riktigt så snabbt, men det är så jag kommer ihåg det) var det bara att göra plats i ettan Rebecca då bodde i. De pratade mycket om hur de skulle göra för att inte tröttna på varandra, då det kan vara ganska påfrestande att bo så nära inpå varandra "Vi behöver ju inte umgås med varandra hela tiden". Tjii fick de. Det gick så långt att när den ena var på jobbet ringde den andra för att den saknade den.
Några veckor blev till månader och i nästan ett år bodde de två med varandra till den dagen Rebecca kom in på universitetet i Luleå och flyttade dit. Rebecca bodde ensam i Luleå ett år, Magda bodde ensam i Nyköping. De två saknade varandra, men året gick bra. Under sommarlovet blev Magda färdig med sin utbildning, de två bodde i Magdas lägenhet under sommaren. Då Magda inte visste vad hon skulle göra till hösten följde hon med Rebecca upp till Luleå när skolterminen började på "semester". Hon stannade några veckor, och åkte sen hem. En dag när Rebecca hade tvätt-tid och hade tentapluggat i en vecka i sträck aka inte hade nåt liv ringde det på dörren. Där stod Magda med endast två handbagage. Surprise! "Hej, jag tänkte flytta hit och söka jobb!
Två år har gått sen dess, men nu är eran på väg att brytas. Bästa åren i Rebeccas liv.
Att Magda ska flytta är så jobbigt att jag inte kan tänka på det för då bryter jag ihop. Som jag nyss gjorde. Som sagt, jag vet att det kommer att bli asbra, men det är jobbigt, ASJOBBIGT. Älska att bryta ihop båda två och prata "gamla" minnen. Vi har ju trots allt bara känt varann i typ tre och ett halvt år, så minnena är inte så gamla. Det känns som vi känt varandra hela livet. Älska hur "det hela" startade:
Magda, livrädd 19-åring, flyttade till Nyköping för att plugga. Hon hade spelat hockey tidigare och hade kollat upp att det fanns ett hockeylag i Nyköping. Hon mailade lite med lagets lag-ledare (min mamma) och kom för att titta på lagets träning. Hon gillade vad hon såg och bestämde sig för att joina laget. Rebecca, en ännu mer livrädd 18-åring som var typ den coolaste i laget, tyckte att den nya tjejen i laget verkade rolig, men var för rädd för att snacka med den coola kungsöraren. Dock var Rebeccas kompisar inte för rädda utan tog med Magda i "det coola gänget" i laget. Film-kvällar och härj blev det en del i Brandkärr.
Sen kom helgen då alla utom Rebecca och Magda, som båda var för gamla för en hockeytunering i Stockholm, blev lämnade ensamma i Nyköping. De bestämde sig för att åka dit och titta aka det blev "tvingade" att vara med varandra. På den resan upptäckte de båda att den andra var en rolig prick. Några veckor sedare på grund av ändrade omständigheter var Magda i behov av någonstans att bo. Rebecca som var den enda med egen lägenhet kastade ur sig "Du kan ju bo hos mig några veckor" utan att tänka sig för. När Magda sen svarade "Schysst!" och dagen efter ringde på med sina saker (inte riktigt så snabbt, men det är så jag kommer ihåg det) var det bara att göra plats i ettan Rebecca då bodde i. De pratade mycket om hur de skulle göra för att inte tröttna på varandra, då det kan vara ganska påfrestande att bo så nära inpå varandra "Vi behöver ju inte umgås med varandra hela tiden". Tjii fick de. Det gick så långt att när den ena var på jobbet ringde den andra för att den saknade den.
Några veckor blev till månader och i nästan ett år bodde de två med varandra till den dagen Rebecca kom in på universitetet i Luleå och flyttade dit. Rebecca bodde ensam i Luleå ett år, Magda bodde ensam i Nyköping. De två saknade varandra, men året gick bra. Under sommarlovet blev Magda färdig med sin utbildning, de två bodde i Magdas lägenhet under sommaren. Då Magda inte visste vad hon skulle göra till hösten följde hon med Rebecca upp till Luleå när skolterminen började på "semester". Hon stannade några veckor, och åkte sen hem. En dag när Rebecca hade tvätt-tid och hade tentapluggat i en vecka i sträck aka inte hade nåt liv ringde det på dörren. Där stod Magda med endast två handbagage. Surprise! "Hej, jag tänkte flytta hit och söka jobb!
Två år har gått sen dess, men nu är eran på väg att brytas. Bästa åren i Rebeccas liv.
Kommentarer
Trackback
