Rebecca

Att åka bil med min familj är en upplevelse, stämmningen i bilen varierar. Snabba ryck mellan glad, ledsen, arg, skratt, gråt, if you feel me... Men vi kom i alla fram till Göteborg, typ levande. Väl framme blev jag och Ester bortglömda av våra föräldrar och blev lämnade kvar utan varken mobil eller pengar på hotellet. Men nån timme senare var vi en del av familjen igen, när favorit-sönerna var avlämnade i frihamnen för att rocka sönder metaltown. Sen har vi fyra bara myst runt i affärer, fikat och ätit. Vädret har varit heeeelt sjukt. Svettigt, men härligt.

Vi hade tänkt att köpa biljetter till fotbollsmatchen som var ikväll, men det blev ju ett fiasko. Jag, Ma och Isak stod som sanna svenskar i en kööö, typ hur länge som helst. När vi kommit halva kön var biljetterna slut. Så vi kollade på hotellet istället. Älska att köpa karra, cl och jordgubbar och titta på matchen i liggande läge. Men matchen var galen, och det hade varit hur kul som helst att sett den irl. Efter både förlängning och straffar var det bara att svida om för att gå ut att äta. Efter maten köpte vi kaffe to go och strosade längs avenyn, som de turister vi är. Det coola gänget, dvs alla utom mamma, drog en sväng förbi frihamnen och kollade på slipknot. Halv-bra, men fett. På vägen därifrån inträffade dagens bragd: När jag lyckades tända en cigg på en bro i motvind med en hand, kaffet i den andra, med en tändsticka samtidigt som en snygg kille visslade på antingen mig eller Ester. Ester hävdar bestämt att det var åt henne, jag tror säkert att det var åt pappa.

Btw älska att hotellet vi bor på ligger en mm från nordstan. Det är seriöst bara att gå ut från hotellet, ta ett steg, och sen glida in i nordstan. Det är ju kul för oss. En del livsviktiga inköp har gjorts under dagen. Esters favorit (och min i smyg) är nördbrillorna och min är skinn-västen. OMG va!? Jag vet hur det låter, och nej, jag har inte blivit biker eller spårat ur för att det är metaltown i stan. Den är ashärlig. Jag gillare.