Rebecca

Samtliga blanketter är idag inlämnade och den kommande utlandsterminen känns mer och mer verklig för varje dag som går. Jag har redan, innan jag ens bokat resan, blivit sjukt internationell och börjat bryta på engelska. Känns lovande.

Idag har jag för första och sista gången varit på ett phösarutbildnings-möte(?). Vi hörde rykten om gratis tårta, och på fem röda var vi där. Vi dregglade över uppdukat bord med 1000-tals tårtor (typ) och satte oss ner och väntande på ett "varsågod". Under en blinkning gick ljusgården från att vara halvtomt till att bli invarderat av overaller. Tro mig, det var inte att leka med. B blev tvungen att fota för att en sådan vacker syn kommer vi aldrig få se igen. Iaf. Helt plöstligt sade någon i mikrofon "Så kul att så många vill ställa upp som phösare i år". Vi kollade på varandra, kollade runt, fick uppmuntrande blickar från olika håll och det enda som jag kunde tänka var att "VAD gör vi här!?". Det kändes liksom inte helt rätt att bara dra, så mjäk som vi är satt vi kvar en stund; fotade, snackade skit om overaller och fnissade men så fort det byttes talare kastade vi oss iväg. Vi skrattade hela vägen hem.

Nu ska jag äta en macka, inte för att jag är hungrig utan för att jag kan vara en av de bästa ever på att baka bröd. En dold talang jag vet, den är så dold att jag inte ens själv vetat om den. Men ibland chockar jag. På tal om att chocka, idag åt jag palt till middag! Jag är en norrländsk hemmafru, typ. Jag tog just en tugga av mackan, och det var så gott att jag inte har tid med det här längre, jag måste svimma!