Rebecca

Igår, efter jobbmässa, lunch på stan med gäng, när jag kom hem igen hade jag den tråkigaste dagen ever. Ringde till några företag där jag sökt jobb. Jag har helt klart rätt utbildning, men eftersom jag saknar 34 års arbetlivserfarenhet på området, är det GANSKA svårt att få jobb. Blev deprimerad och bröt ihop. Det blev till och med så illa att jag drog ut och sprang! Ok, de som känner mig vet att jag INTE gillar att springa. Inte ens på den tiden när de begav sig, när jag var hockeyspelare och valde till alla idrottsaktiviteter jag kunde. På den tiden när det var jag och killarna, och jag tacklade ner dem. Inte ens så gillade jag och springa. Och nu när jag inte tränat på rätt så länge, var det rätt så jobbigt. Men jag gjorde det! Kom hem, var arg och fortsatte min street workout med arga situps och dylikt. Efter det kändes allt bättre. Och jag spenderade resten av kvällen med att skratta med/åt Ester. Vi har bland annat valt ut varsin bröllopsklänning. Och det är ju bra ...

Idag känns iaf allt bättre. En av min närmaste vänner aka min jobbcoach aka psykolog aka Sara har sagt att man får jobb när man minst anar det, och att man ska njuta av den lediga tid man har som arbetssökande. Så det är precis det jag gör. Har nyss målat naglarna.. (?), druckit kaffe, väckt Isak med american football-tackling och lyssnar nu på sjuk musik. Om ca 45 min kommer återigen mäklare och ska värdera. Då det är superfint väder, och jag inte orkar "hålla mig undan" ska jag svida om till sportig promenad och "gå bort" träningsvärken på hurtig promenad.

Nästa vecka åker jag och Isak till Luleå. Jag ska hjälpa Isak att flytta aka flytta mina egna möbler ner till södern. Kul. Eeeeh.