Somewhere Only We Know

Jag mötte just Ester påväg in i badrummet med ett glas mjölk och yoghurt och müsli. "Var ska du?" "Men daah, bada badkar?" "Jaha... Dåså." Där förstår du nivån på det här gänget som jag måste dras med dagligen. Just nu sitter jag i köket och tittar på när Isak och Josef, letar efter nåt att äta, hysteriskt. Isak: "Åååh det finns inget att äta ... åååh glass .. pre-dinner-ice cream it's good for you ... ååh choklad .. pre-dinner-chocolate it's good for you ..". Josef aka mamman i gänget: "Men Isak det finns ju MASSA att äta .. det finns ... eh ... fil." Du ser ju hur kul jag har det. Typ.

Iaf, Ester har pimpat mina naglar. Kvinnan kan lite skit. Har typ packat färdigt mina grejer och ska snart gå lägga mig, så att jag är "pigg" och "fräsch" imorgonbitti när vi sladdar iväg. Isak vet inte om att jag har laddat med ljudböcker, riktig chic-lit som jag älskar. Kommer inte bli kul för honom, men det kommer bli kul för mig. Hela vägen.

Nu måste jag stoppa ett bråk om vem som ska hämta sylt. Då båda mina brorsor är 1:95 långa och väger 200 kg (-ish) var kan det bli hårt. Men jag är ändå äldst, och jag bestämmer! (om inte ropar jag bara på mamma). Oj, nu börjar det verkligen spåra. Isak börjar steka hamburgare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0