Hello Tomorrow
I vanliga fall är träningsvärk inte så kul, men nu, efter att inte upplevt denna "smärta" på en längre tid måste jag ändå säga att det känns bra.
Tidigare idag hade vi familjemästerskap i bowling. 4 av 6 deltagare deltog. Jag gick in med en rejäl dos självförtroende då jag inte brukar vara askass på bowling. Då Isak inledde med två strikar blev jag lite skakig och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men när han sen kom in i sin vanliga svacka, och jag blivit uppvärmd, kände jag att det kanske skulle gå vägen ändå. Josef lekte mest och tränade på konstiga skruvar. Mamma var en stark motståndare, men det höll tyvärr inte hela vägen. Utan jag vann både första serien och andra serien. Vilket även innebar en självklar total-seger. Återigen stärkt med nytt bowling-självförtroende åkte vi och inhandlade mat och drog sedan hem och lagade taco. Åt för 10 pers. Isak och Josef lämnade sällskapet då de hade "viktigare grejer" för sig. Pappa, hemma igen från utlandsresa (tror att det denna gång var Wien, men vad vet jag) joinade och nu chillar vi mest.
Btw härom dagen var jag, Magda och Ester och kollade på när Bengt Dylan aka Cat Nilsson aka Farmin uppträdde med diverse sång och musik. Han ägde. Efter framfört uppträdande frågade han mig och Ester om vi ville framföra nåt. vi liksom baah nä det är lugnt. Men det tyckte inte "publiken" utan de började klappa och härja tills vi stod där med mick och gura i högsta hugg. Vi framförde en sång, lite skakandes, men det var superkul. Rebecca och Ester eller trubadurerna som du numera kan kalla oss. Btw igen, Ester är den roligaste personen jag känner. Ibland räcker det med att jag tänker på henne för att jag ska börja skatta. Ja, då vet du det.
På den gamla goda tiden när jag, LB, Hilda och Magda mest spelade hockey, sladdade runt i olika bilar och lyssnade på musik var denna låt en klassiker. Började tänka på den idag, och hann bli både ledsen, irriterad och upprörd innan jag, tackvare hjälp från oraklet Magda, kom på vad den hette. Bra tider:
Tidigare idag hade vi familjemästerskap i bowling. 4 av 6 deltagare deltog. Jag gick in med en rejäl dos självförtroende då jag inte brukar vara askass på bowling. Då Isak inledde med två strikar blev jag lite skakig och undrade om jag tagit mig vatten över huvudet. Men när han sen kom in i sin vanliga svacka, och jag blivit uppvärmd, kände jag att det kanske skulle gå vägen ändå. Josef lekte mest och tränade på konstiga skruvar. Mamma var en stark motståndare, men det höll tyvärr inte hela vägen. Utan jag vann både första serien och andra serien. Vilket även innebar en självklar total-seger. Återigen stärkt med nytt bowling-självförtroende åkte vi och inhandlade mat och drog sedan hem och lagade taco. Åt för 10 pers. Isak och Josef lämnade sällskapet då de hade "viktigare grejer" för sig. Pappa, hemma igen från utlandsresa (tror att det denna gång var Wien, men vad vet jag) joinade och nu chillar vi mest.
Btw härom dagen var jag, Magda och Ester och kollade på när Bengt Dylan aka Cat Nilsson aka Farmin uppträdde med diverse sång och musik. Han ägde. Efter framfört uppträdande frågade han mig och Ester om vi ville framföra nåt. vi liksom baah nä det är lugnt. Men det tyckte inte "publiken" utan de började klappa och härja tills vi stod där med mick och gura i högsta hugg. Vi framförde en sång, lite skakandes, men det var superkul. Rebecca och Ester eller trubadurerna som du numera kan kalla oss. Btw igen, Ester är den roligaste personen jag känner. Ibland räcker det med att jag tänker på henne för att jag ska börja skatta. Ja, då vet du det.
På den gamla goda tiden när jag, LB, Hilda och Magda mest spelade hockey, sladdade runt i olika bilar och lyssnade på musik var denna låt en klassiker. Började tänka på den idag, och hann bli både ledsen, irriterad och upprörd innan jag, tackvare hjälp från oraklet Magda, kom på vad den hette. Bra tider:
Kommentarer
Trackback
