Rebecca

Hemma i Nyköping efter hårda dagar i Luleå,en lååång bilresa och chill i Kungsör. Resan från Luleå startade igår vid 10-tiden. Burna längs Sverige, stanna på de "vanliga ställena"; statoil i Skellefteå, statoil i Umeå, Burger King i Ö-vik, Statoil i Sundsvall och Statoil i Uppsala. Eftersom vi skulle till Kungsör i stället för Nyköping skulle Mag visa en genväg, det hela slutade med att JAG ledde oss rätt. Vi kom iaf hem och däckade i säng. I dag har varit en av de skönaste dagarna på länge. Gå upp, äta frukost, tvätta bilen i solsken (typ sexy-bikini-carwash all over again), leka med Prinsen och dricka kaffe. Vi kände att vi ville göra nåt kul så Mag tog med mig till nåt ställe med en sluss. Det var asmysigt. Äta glass, titta på magda när hon fotar i alla vinklar, bada fötterna och vara rädd för myror. När vi kände att vi började bli hungriga började vi köra hemåt. Mag aka friluftskvinnan skulle visa mig kungsörs skogar och körde vilse. "Vart är vi!?". Hur tamebaskeme ska jag kunna veta det, JAG har aldrig varit här. Efter BARA en mils omväg var vi på banan igen. Vi tog ytterligare en avstickare och tog oss till .. eh .. en skog. Det var hur fiiint som helst. M snakade om nån man som sprang i sidled och galna vargar. Jag lyssnade typ, men åt mest blåbär. Höjdpunkten i den skogen var utedasset. Jag HATAR dass. Det fina med det här dasset var att det inte hade nån dörr. Men nöden har ingen lag. Tack Magdas mamma som för ett år sen gav mig näsdukar som jag fortfarande hade i väskan, de räddade oss. Sen bar det hemåt för att laga mat. Vi "lagade" kebab från grillen på "byn". Fortsatt stek, lek med katt, kaffe, hoppa studsmatta och chill. Sen var det dags för mig att dra mig hemåt till "storstan" och här sitter jag nu. Alltså, jag fattar inte. Att åka över 100 mil när man är två är inga problem, att åka 12 mil själv är så tråkigt att man typ dör. Men nu är jag hemma iaf och det är ju kul.


Har hört rykten om att min familj köpt en ny båt. Himla nödvändigt, inte. Men "man behöver alltid en bättre". Okej.

Btw det är ett under att vi överlevde resan från Luleå: