Rebecca

Kom just tillbaka till mitt rum. Vi hade sett affischer om nån slags sångtävling, jag frågade till och med en random kines om jag fick joina. Hon sa att det fick jag. Så vi drog dit, för att äga, typ. Vi kom dit, fick några papper på kinesiska och fattade ingenting. Försökte fråga nån om jag fick vara med. Neeej, det här är nån final. Det har tydligen varit två utslagstävlingar innan, vi liksom baah älska kinesiska affischer. Men eftersom det varit utslagningar tänkte vi att det iaf skulle vara roligt att se, jag menar det är alltid roligt att se folk som kan sjunga, så vi drog in. Omg vad jag önskar att vi inte gjort det. Alla hade fått uppblåsbara pinnar, du vet sånna som man slår mot varann för att göra ljud. Och göra ljud, det gjorde dem. Kineser älskar att skrika. Det är säkert jätteroligt om man fattar vad de säger, men eftersom vi inte gör det är det ju verkligen bara massa ljud. De låter liksom lite ostämt när de snackar. Tänk dig då sången!  Med kinesiska öron kanske de var jättebra, men med svenska öron var kanske en av tio okej. Jag tror inte att jag är asbra på att sjunga, men jag vet att jag lätt hade haft en chans mot det "motståndet". Det bästa av allt var låtvalen de gjorde. En efter en kom de in på scenen, den ena rockigare än den andra och då tänkte vi att "yes, nu blir det bra", men nej. Samtliga deltagare valde en (som kanske var vacker och känslosam, vad vet jag, jag snackar fortfarande inte kinesiska, tycker du att jag ser ut som en kines? jag är från SVERIGE, idioter) ballad som var så tråkig och intetsägande att vi nästan somnade. Vi pallade inte ens se färdigt, utan blev sura och drog till "bästa-stället-på-skolan-för-att-sjunga", du vet med bra akustik, så att jag fick sjunga. Allt jag vill är att sjunga, så kvällen fick iaf ett bra avslut.