Rebecca

Vi är nu i Malaysia efter två dygn av förvirrig, resa, sjukdom och rejäla solbrännor. Resan hit är lite av en dimma, somnade i Bali och vaknade upp i Malaysia typ. Men nu verkar vi alla vara någorlunda tillbaka på banan igen, iaf tillräckligt för att palla med sightseeing ala Malaysia. Igår mådde jag sådär bra. Ville bara åka hem till mamma och stanna där, aldrig mer resa typ. Idag mår jag bättre och fattar inte att jag kunde känna så. Visst jag saknar min mamma, ihjäl, men ett tag till pallar jag. Har just duschat och fräschat till mig, så mycket som det var möjligt det vill säga inte mycket, efter att ha avnjutit hotellets frukostbuffe. Helt ok, de hade diverse pannkakor, ägg och toasts men jag kan fortfarande inte fatta att asiater äter nudlar och ris till frukost, lunch och middag. Här hade de även dumplings och andra friterade grejer till FRUKOST. Palla! Men jag blev mätt alltså nöjd, så de får äta vad de vill.

Sitter på ett fik i Bali. Fatta, i BALI! Trodde aldrig jag skulle komma hit. Det har alltid varit en drömresemål som jag ska göra "nångångilivetlängrefram". Men nej, nu sitter vi här. Svettiga, slitna men SÅ lyckliga.

Pappa kom, ägde och åkte vidare. Riktigt kul att ha QT med min bästa pappa. Kunde återigen skicka hem saker. Perfa tänkte jag och skickade verkligen ALLT, förutom typ ett par shorts, ett linne och två bikinis (?) aka det jag kommer använda på resan vi även kallar bästa resan ever. Till de ställen vi ska till är det stek-varmt medan de här i HK inte längre är jättevarmt, endast runt 20, och på kvällarna kan det bli "kallt" så att man måste ha byxor och jacka-ich. Så såklart samma dag som jag skickat en fet väska med pappa pajar både mina enda byxor OCH mina solbrillor. Superkul. Drog till H&M för att styra upp detta. Köpa byxor är så fett jobbigt, särskilt jeans. Valde storlek utifrån att jag trodde jag gått upp ungefär 23 kg, men de var för stora. En storlek mindre borde bli bra tänkte jag, och betalade eftersom när man väl överlevt byxprovning i en provhytt ger man sig inte in igen i första taget. Byxorna visade sig iaf vara för stora, inte hiphop-style men helt klart halvsnyggt. Och nu till det värsta; jag brydde mig inte, utan behöll dem. Vi har snackat mycket om det, att man orkar liksom inte bry sig. Vi som alla tre, i vanliga fall, älskar kläder och att klä upp sig med temat "det kan aldrig bli för mycket". Men här, här handlar det om att överleva. "Jag tar tag i mig själv när jag kommer till Sverige" är något vi säger ofta. Så nu glider jag runt i fula, mogna jeans (Dilek tycker att jag ser äldre och mognare ut med jeans, eftersom jag känner mig rätt så sliten och trött hela tiden, tar jag det INTE som en komplimang, utan går hem och grinar. Typ.) Vilka problem vi har, vi vet. Jag gillar det. Men ikväll ska vi ut på middag i Wan Chai och vi ska göra vårat bästa för att fräscha till oss. Det blir nog bra.

Idag kommer pappa till Hong Kong, och jag slipper campus under helgen utan drar till city på weekend med far min. Ska snart hjula av lycka hela vägen till flygplatsen och möta upp honom. Först måste jag bara packa ihop de saker han ska ta med hem till Sverige; min HK-garderob minskar återigen drastiskt, och jag får leva i HK sista tiden i samma kläder, typ. Men jag har mitt löshår, så jag tror det blir bra ändå. Hej

Onsdag; sitter på veckans sista lektion och lyssnar oroligt aktivt, typ. Några redovisar nåt och vi aka de coola svennarna chillar längst bak i våran lan-rad. Läraren snackade just om alkohol och frågade mig vad jag föredrar. I was all like noo I don't drink alcohol. Detta uttalande följdes av exalterade kinesiska applåder. Man kan ju tro att detta var för att de tycker att det är bra att jag inte dricker, men nej. Dessa exalterade spontan-applåder hör till det vanliga här i Hong Kong. Vad man än säger, och det menar jag verkligen VAD man än säger, är det alltid någon som klappar i händerna, ger ifrån sig överlyckliga ljud eller fnissar ihjäl sig. Det är ganska kul, man känner sig liksom rolig, superintressant och jättecool vad man än säger. Kommer bli tungt att komma tillbaka till Sverige och vara en i mängden. Vi har blivit ganska vana att sticka ut.

Om jag någon gång sagt att jag är en morgon-människa som gillar mornar, så tar jag tillbaka allt! Jag hatar tidiga mornar. Ungefär det här och en god bok är vad jag vill ha (aka snö, mys, långt hår och kaffe).

Sitter på lektion och myser med kaffe i min termos-mugg från Starbucks. Älska måndagar när vi har 3 timmar lång lektion, 10 min lunch och sen en till 3 timmar lång lektion. Men överlever man måndagen, överlever man allt. Just nu snackar vi religion och identitet. Himla intressant och vår lärare är så gullig, lätt min favvo-lärare.

Söndagen, som kan vara veckans bästa dag, är över. En dag utan smink, med mjukis och utan att göra absolut någonting. Veckorna går galet fort, och det är mycket vi måste göra. Vi gör mycket, men inget av det vi måste. Vi har vänt på dygnet så sjukt mycket. Vet inte hur det ska gå imorgon måndag med tidig lektion. Galen, men rolig vecka. Vi har träffat ovanligt många svenskar, och det är ju roligt att kunna snacka sitt eget språk liksom.

Min familj kom, ägde och åkte. Så himla kul att de kom, men det gjorde ont i hjärtat när de åkte. Tack gode Gud för mina nya heartbeats by lady gaga (som jag älskar); bara höja musiken och sen få vara ifred på bussen hem från flygplatsen. Vi hann göra mycket kul, och att träffa dem fick mig att längta mer efter Sverige. Men först en månad kvar i HK, sen en månad på resande fot i Bali, Malaysia och Thailand. Efter att haft deeptalk med min mamma ser planen ut som följer. Jag stannar en månad extra i Thailand innan det är dags att åka hem och styra upp liv. Känns som att det kanske räcker; att bara ha roligt hela tiden är ju inte kul det heller i längden, if you know what I mean. Såg tidigare idag att då vi hade 28 grader här hade Luleå -10, skönt.. för oss.

Det regnar i Hong Kong, men det gör absolut ingenting för min mamma, älsklings-ester och älsklings-josef är här och jag är så lycklig att jag nästan svimmar. Mötet på flygplatsen var känslosamt, jag bröt ihop av lycka samt att jag blev ledsen att de åker redan på söndag natt. Men lev i nuet, och nuet är just nu riktigt bra. Vi sitter på Starbucks och äter bruch, efter att igår varit i Kina aka Mainland och shoppat (jag trodde inte att jag skulle köpa så mycket eftersom vi var ju där för en vecka sen och shoppade ihjäl oss. Jag hade fel). Nu ska planer göras upp för den här dagen.

Har just fått tillbaka den första skoluppgiften jag lämnat in. Det gick bra, tror till och med att det var vg, fattar inte riktigt deras betyg-system men den är helt klart godkänd så det är ju skönt.

Kom just tillbaka till mitt rum. Vi hade sett affischer om nån slags sångtävling, jag frågade till och med en random kines om jag fick joina. Hon sa att det fick jag. Så vi drog dit, för att äga, typ. Vi kom dit, fick några papper på kinesiska och fattade ingenting. Försökte fråga nån om jag fick vara med. Neeej, det här är nån final. Det har tydligen varit två utslagstävlingar innan, vi liksom baah älska kinesiska affischer. Men eftersom det varit utslagningar tänkte vi att det iaf skulle vara roligt att se, jag menar det är alltid roligt att se folk som kan sjunga, så vi drog in. Omg vad jag önskar att vi inte gjort det. Alla hade fått uppblåsbara pinnar, du vet sånna som man slår mot varann för att göra ljud. Och göra ljud, det gjorde dem. Kineser älskar att skrika. Det är säkert jätteroligt om man fattar vad de säger, men eftersom vi inte gör det är det ju verkligen bara massa ljud. De låter liksom lite ostämt när de snackar. Tänk dig då sången!  Med kinesiska öron kanske de var jättebra, men med svenska öron var kanske en av tio okej. Jag tror inte att jag är asbra på att sjunga, men jag vet att jag lätt hade haft en chans mot det "motståndet". Det bästa av allt var låtvalen de gjorde. En efter en kom de in på scenen, den ena rockigare än den andra och då tänkte vi att "yes, nu blir det bra", men nej. Samtliga deltagare valde en (som kanske var vacker och känslosam, vad vet jag, jag snackar fortfarande inte kinesiska, tycker du att jag ser ut som en kines? jag är från SVERIGE, idioter) ballad som var så tråkig och intetsägande att vi nästan somnade. Vi pallade inte ens se färdigt, utan blev sura och drog till "bästa-stället-på-skolan-för-att-sjunga", du vet med bra akustik, så att jag fick sjunga. Allt jag vill är att sjunga, så kvällen fick iaf ett bra avslut.

Igår åkte Siri hem efter tio jätteroliga, men väldigt intensiva dagar. Så idag är det "vilautochladdaförennyintensivveckamedpluggochroligasakerinnanminfamiljkommer". Jag längtar så himla mycket tills de kommer; min mamma, Josef och Ester. Det finns så mycket jag vill visa dem. Eftersom jag, mamma och Ester är rätt så bra, kanske rent av bäst, på att shoppa och Hong Kong har rätt så mycket att erbjuda i shoppingväg känner jag på mig att det kommer bli rätt så värt! Lets shoppa converse til we drop. Josef är kanske inte den som föredrar att shoppa til he drop, men eftersom HK har allt, har jag till och med sett saker som han vill ha, vilket inte är helt vanligt så länge det inte gäller allt som börjar på i; ipod, iphone, ipad ja du vet. Btw min familj är rätt så rolig. Ester och Josef har ältat ipad heeeela sommaren. Och jag har sagt att det känns som en sjukt onödig grej, eftersom de har ipod, iphone och macdator. Mamma och pappa har under hela sommaren stått på min sida, trodde jag. Mina familj var i Washington för några veckor sen. Den resan slutade med att både Ester och Josef fick varsin ipad. Detta var inte helt oväntat, utan det chockerande var att även min mamma numera har en! Har inga uppgifter om pappa och Isak, men det skulle inte vara helt oväntat om de också hade en. Min familj älskar grejer, och jag älskar min familj.

Imorgon passerar vi sex veckor här i HK, och i övermorgon kommer Siri på besök.